tisdag 7 september 2010

familj.



Låg och tänkte länge igår innan jag somnade. Tänkte på både positiva och mindre positiva saker. Mycket som händer nu, ska flytta och bilda familj. Snabbt gick det, men har insett att det är det jag velat hela tiden. Saknar inte den gamla tiden, utan tänker mer framåt och ser fram emot så mycket. Är glad att jag är i den åldern jag är när jag får mitt första barn. Har alltid sagt jag ska vara i tjugo års åldern, vill inte vara för gammal. Längtar så mycket nu efter Isabelle,undrar så mycket. Hur kommer hon se ut, hur mycket kommer hon att väga, hur lång kommer hon att vara också vidare. Känner att jag kommit närmare familjen nu. Kanske för att jag vågar säga till mer och för att jag själv orkat ta initiativ mer. Jag hoppas att jag inte får nån förlossningsdepression. Det är ganska vanligt om man redan har depression sedan innan. Jag hoppas att vilka problem vi än stöter på, ska vi kunna kunna lösa dom på ett så bra sätt som möjligt. Detta är vad jag vill ägna min tid till just nu sen struntar jag i vad alla säger om att jag är osocial också vidare. Folk kommer märka när dom blir gravida att man ändrar sig själv och sitt tänkande oerhört mycket. Speciellt om om man haft ett annorlunda liv och festat väldigt mycket som jag. Jag är glad att jag har hittat nån som verkligen älskar mig för den jag är. Det betyder mest för mig för min framtid. Man kan inte tänka på allt alltid, man ägnar sin tid åt det man tycker är viktigast. Man måste prioritera och det har jag gjort. Därför orkar jag inte med alla som ringer hela tiden som vill träffas. Vissa har man insett att man har glidit ifrån och vissa känner man att man inte har något gemensamt med längre. Nu är det bara nån få jag pratar om. Det känns ju såklart bra att ha vänner med som förstår och som accepterar att nu har mitt liv förändrats och att dom visar att dom finns ändå. Jag måste tänka på mig själv och göra det som jag mår bra av.

Charlotte måste jag fortsätta gå till. Kommer jättebra överens med henne och kan prata med henne om precis allt. Det största där är att jag vet att det stannar mellan oss. Daniel ska följa med nästa gång jag ska dit. Han behöver få veta lite saker.
Gick bra idag förutom att jag fick utlopp för mina känslor men det känns väldigt bra efteråt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar