Torsdag.

Fick för några dagar sedan veta att jag otroligt nog fick den efterlängtande lägenheten. Tyckte om den direkt när jag klev in i hallen. Det stod mellan mig och en annan som tackade ja. Blev oerhört glad. Några timmar senare kom mycket tankar fram. Är trots allt den första bostaden jag har sedan separationen. Tycker inte om förändringar, men denna är väldigt positiv ändå trots allt. Blev överraskande glad. Tycker om Sallerup området med så. Synd att inte Isabelle kunde gått på det dagiset där, hade varit väldigt nära för mig. Hennes pappa har lämnat in ansökningen nu, så jag fick ett brev hem. Första alternativet är kunskapshuset, det var förvånadsvärt bra. Stora ljusa rum med olika teman typ. Dom jobbar på ett vist sätt med barnen för att dom ska utvecklas bra. Andra alternativet är Norrebo. Det är mycket mindre, men tycker mycket om naturen utanför. Nu ska jag snart sova, önskar bara jag kunde få ha min Isabelle här sovandes bredvid. Höra hennes tunga andetag och se hennes vackra ansikte.

Tillbaka.

Igår fick jag vet att jag fick lägenheten. Blev riktigt glad. Trodde inte det skulle gå så fort, men det var nog för att det var Louise kusin. Kommer att bo på Sallerup, bredvid dagiset. Så fort jag kom in i lägenheten kände jag att här kommer jag att trivas. En stor inglasad balkong med fin utsikt och det bästa av allt är ju att Isabelle kommer att bo där med. Kan inte förstå att jag har en sån fin dotter. Hon är så perfekt söt. Känslan när hon leer och kommer till mig går inte att beskriva. Saknar henne så.Den förste som sa till mig att livet går upp och att det alltid kommer att göra det, var min pappa. Jag är hellre empastisk och omtänksam än kall och apatisk får jag säga. Även fast det dock är jobbigt med alla känslor.

Isabelle.

Älskar vår fina Isabelle. Hon är så söt. Även om förlossningen var fruktansvärd och lång så ångrar jag inget. Det var det värt. Nästa gång vill jag ha en pojke(tänker redan att jag vill ha fler även fast det gjorde riktigt ont!) älskar ju barn och hon måste få ett syskon om två tre år typ. orkar inte skriva min fölossningsberättelse här just nu men det kommer senare. Hon har gått upp 1kg sen efter förlossningen då hon gick ner lite precis efter. Dröjer nog inte länge förrens hon väger 1 kg mer då igen. Känns bra att vara mamma och jag har mer och mer nu kommit in i rollen. Nu är man säker på vad man ska göra, har lärt känna vår lilla älskling mer nu. Vet att hon inte alltid vill bli störd när hon sover, men ibland när hon sovit väldigt länge tycker jag att hon kan vakna ett tag så hon känner om hon är hungrig eller något. Hon bajsar ungefär varannan dag och tycker heller inte om när man tvättar eller samt tar på henne men har faktiskt lyckats ta på henne nu ett tag utan att hon gnäller så hon börjar väl kanske vänja sig vid det. Nya kläder måste hon ju ha på sig. Hon älskar att bada däremot, då ligger hon och tittar nyfiket. Är så kul att se hennes personlighet och jag älskar hennes fina ögon och att se när hon ler för då lyser hela hon upp som en solstråle. Nappen vill hon mest ha när hon ätit eller innan hon somnar, ja lite då och då mer vissa dagar än andra. Jag njuter varje gång hon tittar in i mina ögon, längtar till den dagen hon kommer att känna igen mig...




Har varit ganska mycket i huvudet de senaste dagarna(kan inte uttala mig om allt här för då tar väl vissa illa vid sig kan jag tänka mig) men en person som betyder väldigt mycket för mig, har sjunkit lite i mina ögon den senaste tiden.Jag känner att han borde vissa lite mer att han bryr sig, ringa och fråga hur det är och hur det går med Isabelle. Känns som han vänder sig till en annan person och hennes bekantskap lite för mycket, istället för att ägna tiden nu till oss lite mer. Det är bara en åsikt jag har och hade det varit jag, hade jag självklart ringt i alla fall. Man kan inte alltid skylla på att man har mycket, man får prioritera viktiga människor(men han kanske inte tycker vi är så viktiga som jag trodde) jag vet inte, har inte den djupa kontakten med honom som jag skulle vilja tyvärr. Det berör ju mig, eftersom han betyder väldigt mycket men samtidigt blir jag lite irriterad och tycker att det är lite upp till honom att ta kontakt med för det är mest jag som hört av mig den senaste tiden. Jaja, inte så mycket att göra åt men jag vill ju träffa honom någon dag till jul men det värkar ju inte gå....

Ikväll är det mys famför tvn, har varit en jobbig dag idag.... igår hade jag det jättetrevligt hos Marielle. Träffade Kenney, pontan och Bengt med.

blev ledsen.

En försäljare ringde nyss från ett jobb som jag sökt via arbetsförmedlingen. Måste ju söka jobb där för att få pengar men ibland blir det att man inte läser igenom annonserna så noga på grund av att man är så van vid att ingen hör av sig. Han undrade vad mitt mål var och jag sa som det var att jag ska ha barn nu men är intresserad i framtiden fall dom söker någon då. Sa att jag vill få ett jobb där jag kan utvecklas som person och som jag känner att jag trivs med. Det står ju i mitt cv med att jag inte har nån erfarenhet av just försäljning men att jag är villig att lära mig nya saker och ser fram emot att komma ut i arbetslivet. Vet inte om jag sa nått fel för en person som såklart hörde samtalet menade på att jag skulle inte låta så osäker och säga så också vidare...men jag kände direkt när han sa att han har höga krav och man måste ha ett visst mål, att detta inte var något för mig just nu...jag ska ju söka jobb som jag känner jag orkar med psykiskt också vidare men lite svårt när det inte alltid finns såna jobb...då får man söka sådana som detta ändå...för måste söka ett visst antal jobb i månaden i vilket fall som helst. Blev lite ledsen när jag hörde vad personen sa efteråt. Jag har ju en speciell handläggare på Af som ska hjälpa mig hitta jobb sedan efter föräldraledigheten, ett jobb som jag klarar av som jag är intresserad av..känns som den personen inte vet tillräckligt om mig för att säga såna saker,även fast han kanske inte menar något illa så tar jag illa vid mig. Han vet inte hur jag mår alltid med min depression och ångest därför blev jag väldigt ledsen...

Bauhause.

Mysig dag igår, Lotta kom hit på morgonen så vi åt frukost och pratade om allt möjligt. Tyvärr fick jag ringa vårdcentralen för min tånagel var svullen(är det fortfarande) och varade. Lotta följde med mig dit så sköterskan fick linda om det sen fick jag med mig lite saker hem för att kunna göra det själv tre dagar. Idag är det lite bättre men det är lite svullet ännu. Taket är nu målat. Vill sätta en lite mörkare brun bård längst upp med men det får bli lite senare, kostar ju med. Imorgon ska alla väggar i sovrummet spacklas och sandpappras, förhoppningsvis målas med.

Jennie kom precis när mamma blivit kvar. Hon var jätteförkyld så tyckte synd om henne. Tänkte vi kunde gå ner på coop och handla mat så det gjorde vi. Blev pasta carbonara som Jennie gjorde. Det var jättekul att se henne med.

I morse åkte jag med Jörgen och mamma till Bauhause och handlade spackel, färg och lite annat. Sedan hann jag mysa lite med älskling innan han skulle iväg till jobbet igen. Annars har jag bara tagit det lugnt idag, imorgon ska vi på det igen.

vår prinsessa.

I morse åkte jag och älskling in till Lund för att gå på det sista ultraljudet. Fick en extra tid till det eftersom hon låg -10 för tre veckor sedan. Nu har prinsessan växt till sig till 2580 g, så hon har växt fint och allt var bra. Moderkakan ligger bakom och huvudet nedåt och trycker på som jag vet inte. Nu är det jobbigt, man känner man inte kan ligga hur som helst för då tar det emot och gör ont, sen gör det ont när hon rör sig ibland. Hon kommer att väga mellan 3-3,5 kg. Känns bra att veta att hon mår bra därinne, men nu får hon snart ta att komma ut för nu saknar vi henne så.

Efter ultraljudet fick jag träffa en barnmorska som visade mig runt på förlossningsavdelningen, det var lugnare än jag trodde så det kändes bra efter att ha fått sett där man ska ligga. Är ju rätt nervös så min barnmorska här i Eslöv rekommenderade att jag träffade en annan inne i Lund och då fick jag som tur var en tid efter ultraljudet. Känner inte att jag orkar åka tåg och sånt ofta precis. Sen fick jag lite information om olika bedövningar som man kan få under ett viss stadium. Kommer att skriva i min plan att jag vill ha ryggmärgsbedövning.

När jag skulle åka tåget hem, var tågen lite försenade så jag tänkte inte på att det inte var rätt tåg jag steg på. Öresundståget till Eslöv skulle gå typ fem minuter efter det jag hoppade på därför trodde jag att det var det tåget som kom lite tidigare. Det stod inget om att det var försenat. Så fick åka ända till Hässleholm en hem till Eslöv, drygt men slapp betala.

Imorgon kommer Lotta hit på morgonen en stund och mamma ska hjälpa mig att måla det sista i vardagsrummet sen är det klart där. På kvällen kommer Jennie en stund, ska bli skoj. Kan ju inte bjuda hit alla på en gång, får bli i omgångar.

tre veckor kvar.

Vecka 37

Barnet:
Större och större
Nu samlar barnet näring som behövs under förlossningen. Hon eller han drar in fostervatten i lungorna och pressar ut det igen, om och om igen. Det sista av det här vattnet pressas ut vid förlossningen.

Mamman:
Dags att ladda med kolhydrater.
Du känner förmodligen värkar oftare och starkare. Det är ingenting att oroa dig över. Se det som en väckarklocka: Nu är det dags att ladda med kolhydrater, som pasta och bröd.

När förlossningen börjar kommer du att bränna cirka 500 kalorier i timmen. Att föda barn är som att springa ett maraton, och det är bra om du är förberedd. Vila mycket, ät ordentligt och ladda upp med kolhydrater så går det bättre.

Snart daxs nu, känner mig nervös...bara tre veckor kvar nu, får se hur långt man hinner med renoveringen men det får bli som det blir sålänge...längtar så mycket efter att få se hur hon ser ut, vår lilla prinsessa.

Har målat över fondväggen i vardagsrummet, ska ta taket ikväll. Blev jättefint, en nougatfärgad fondvägg. Sedan blir det att fortsätta med vårt sovrum, måste ta ner en tapet till där som är svår. Jörgen kommer och hjälper till med bredspacklingen på torsdag, sen idag skulle han till Bauhause så han skulle köpa mer spackel och vit färg till oss där. Har satt in alla lådor som inte är uppackade i hennes rum där vi sover just nu. Så nu är hallen tom i alla fall. Känns lite bättre, för nu kan man röra sig lite mer där.

Kul att mamma är här så ofta och hjälper mig,hon tycker ju det är så kul med.