Det gjorde ont att se farmor så ledsen och förtvivlad...det var så länge sen jag träffade henne...fick sluldkänslor för att jag inte ringer henne oftare eller har hälsat på henne..men det har varit så mycket den senaste tiden...blev så ledsen, inte så mycket för att Hilding gått bort utan mest för att farmor nu blir så ensam. Hon verkar verkligen vilja att jag hälsar på henne så nu sa jag att jag skulle göra det snart. Jessica erbjöd sig att följa med och hämta mig på stationen i Lund. Fick veta på vägen dit att hon fyller år idag med. På samma dag som hennes man begravs, kanske inte känns så bra men vi sjöng för henne och åt tårta i alla fall. Gillar absolut inte begravningar, vem gör det? Kvittar vem det är, stämningen är som den är. Blev fruktansvärt ledsen när jag skulle gå fram och lägga rosen på hans grav. Då kom jag att tänka mer på honom än vad jag gjort innan. Grät med för att allt var så vackert gjort. Alla röda rosor som låg på graven, den fina musiken och tanken på att han nu har det bra på den plats han är. Älskar farmor och hoppas att hon mår bättre snart, även fast det gör oerhört ont för henne. Hon såg äldre och lite mer dyster ut(inte så konstigt) också satt hon i rullstol för att hon inte orkar gå. Har inte sett henne i det tillståndet innan, så det var jobbigt. Hilding har det bra nu, det är jag säker på i alla fall.
Tänkte gå ut och gå en lång runda för att rensa upplevelsen och tankarna...pallar inte bara sitta inne idag...blir väl att gå en sväng till mamma och prata med henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar