Tankefull.

Kom precis hem och satte mig framför datorn med en kopp te framför. Har ätit två knäckebröd precis. Man får ju ta det man har när man är fattig. Har smörjt mina tattisar också, de läker fint och nu kliar det som sjutton.

Åt brännkorv (heter den troligen för att det bränner mycket i munnen när man äter dom) och poatitisklyftor hos mamma till middag. Sen låna jag duchen där (man får ju göra allt för att spara in på sitt eget schampoo och balsam hehe)

sen ringde Kenney och sa att jag kunde hämta påsen. P.o hade kommit hem så jag mötte dom vid bredablick. Han hade nog längtat hem, eftersom det var en mindre by hans tjej bodde i och de hade väl haft det ganska tråkigt, haha. De hade packat och sånt, för hon ska flytta hem till honom i slutet på Juli. Kenney sa ingenting till mig. Det känns om att han är lite sur för att jag inte var med och städade i Lördags. Jag hade ju ganska ont i armen också eftersom jag fått muskelinflammation och jag ville ju redan från början fira Håkan men jag var så säker på att jag inte kunde fixa skjus innan. Sen kom jag på att Jörgen inte jobbade denna helgen så jag frågade honom även fast jag inte trodde han kunde, eftersom de har fullt upp med huset. Han kunde och därför blev det så. Han sa ju inte ens hejdå när han skulle gå, så har han gjort innan och jag tycker det är dålig stil, eftersom jag är uppväxt med att man säger hejdå och eller säger vad det är om det nu är något. Kommer säga till honom om han ringer. Det känns ju helt konstigt.

Det var trevligt hos Håkans mamma. Fick träffa hans släkt igen och pratade lite med hans faster, Lena. Hon var lätt att prata med och verkade tycka att jag var pigg och glad.

Jag stack till honom igår kväll. Vi drack kaffe, pratade. Han visar att han bryr sig, att han tycker om mig och att han vill fortsätta. Vi får se hur det blir. Tar det lungt för jag måste hinna känna efter vad som är bäst för mig. Om det inte skulle fungera? Då står man på samma plats igen och mår lika dåligt under siffran 0. Jag uppskattar det, att man visar att amn bryr sig och att man vet vad man vill. Inte kan man vara med någon som inte vet vad han vill.

Tänker på den där listan jag måste skriva som jag fick i uppgift. Har redan skrivit lite kladd även fast det är lång tid kvar är det bra att skriva ner det man kommer på efter hand. Sden till slut kan man bara göra listan efter vilket som är värst.

Jag förstår inte varför jag tänker såhär när jag är själv ibland? Det är för stunden bara. När jag är aktiv i något så känns det inte så. Livet nu är så mycket gråare och mer passivt. Innan hände det saker hela tiden. Man var ute och hittade på massa saker och hade skoj. Det var mer meningsfullt på nått vis.