Misslyckat.

Jag kan förstå att du ville att det bara skulle vara du och jag. Jag förstår tanken helt och hållet. Chrille ville träffas och sen sa jag att skulle till dig och då tog han upp som förslag att han kanske kunde följa med. Vi ville överraska dig, så vi gick och köpte en jävla present till dig för att vi ville vara snälla. Jag var inte beredd på att träffa honom och det var ju liksom inte igår vi träffades. Han har ju varit borta och opererat sig. Jag tänkte att du kanske skulle bli glad över att träffa honom och att du skulle bli glad över att vi köpt en present. Det kändes inte så. Jag vet att du blev besviken, men vid ett sådant tillfälle när man fyller år får man ju faktiskt vara beredd på oväntade besök också. Även fast jag och du suttit och ätit tillsammans själva och velat vara själva så hade det mycket väl kunnat komma folk som vill överraska dig eftersom det faktiskt är din födelsedag. Då säger man ju liksom inte till de personerna att de får gå, för jag och Sofia ska vara själva idag. Det är ju en självklarhet att man släpper in dom. Tycker inte att det borde blivit en sån stor sak av det hela. hade det varit jag, hade jag blivit jätteglad och kanske sagt att :" det var ju inte min tanke egentligen men klart att ni får komma" och sen kanske frågat mig om imorgon eller någon annan idag. Även om man planerat något så finns det ju fler människor som faktiskt bryr sig och som kanske tycker att dom betyder något för dig, speciellt en vän som du haft i många år och som nyligen blivit opererad. Som du inte träffat på ett tag. mig träffar du ofta och vi kan äta tillsammans närsomhellst. varför bli arg. kan förstå att du blev besviken men liksom i en sådan situation kan man ju faktiskt tänka om lite och tänka att eftersom det är min födelsedag så finns det faktiskt "vänner" som kanske vill fira dig också. Jag tror du förstår min tanke. Jag blev ganska besviken också, eftersom jag ville överraska dig och trodde verkligen inte du skulle bli sur och dra upp andra saker om Christian som i själva verket inte ens hade med saken att göra. Om det nu varit något annat som haft med honom att göra, varför inte säga det då istället. Du måste förstå att när du säger massa saker till mig i telefonen så uppfattar jag kanske det annorlunda också. När du sagt att du ska ändra dig, trodde jag definitivt inte att du skulle reagera så. Trodde du skulle ringa upp och att vi kanske kunde lösa det. Varför skita i allting bara för att man blir besviken? Det var en god tanke och ibland får man faktiskt tänka om också! Du tänker ju bara på dig själv nu. Känner mig väldigt arg och besviken nu, för om man som du nu säger "älskar mig" så ringer man upp och visar att man vill. Det har vi pratat om djävulskt många gånger. Man skiter inte bara i allt. Det var ju ett "missförstånd" för i helvete. Känns som att man gjort ett väldigt stort fel nu, fast jag vet att det är djävulskt löjligt. Detta kommer jag komma ihåg sen kvittar det hur det blir. För nu känns det verkligen som att jag ger upp. hade du velat träffa mig, hade du hört av dig även fast Chrille eller vemsomhellst nu följt med. Vet vad som sker nu, men kvittar för jag tror inte på det du sagt nu.