Borta...

just nu pratar jag i telefon...åt helvete med allt just nu..mitt hjärta orkar ej mer och jag bryr mig ej vem som läser detta just nu..känner mig borta..borta...var det fiheten eller? den är borta nu...jag har den här nu och den kommer jag aldrig släppa i alla fall..lägger den på ett säkert ställe så att jag kan minnas hur mycket jag tyckte om dig och hur mycket du sårade mig...men har jag ju också gjort...men jag kan ej förstå? ge igen eller vad? när du gick så kände jag en känsla jag känt innan....den känslan är ej trevlig kan jag säga...men det ledsna har gått över nu i alla fall..trots att mina tårar flöddade nedför mina kinder...det har dom verkligen gjort, men det känns som det inte spelar någon roll nu...