Trött, trött. Gud vad jag är trött hela tiden. Förstår inte varför. Tycker nu när man har börjat komma igång med träningen igen borde man känna sig lite piggare men icke sa nicke. Är väl allt man har i huvudet som man tänker på som hjälper till med tröttandet också.
Under träningen idag fastnade jag helt plötsligt framför Dr Phil, när jag stod på maskinen. Brukar inte se på det, men dagens rubrik, eller vad man nu ska säga intresserade mig mycket...det handlade om: "människor som har svårt att gå vidare"...jag kände mig som tjejen som satt där och grät när hon berättade att hennes kille lämnat henne för två år sedan och hon kunde inte gå vidare även fast han hade svikit henne och varit otrogen. De hade barn också och hon kände sig så värdelös. Dr Phil sa massa saker som jag själv kan relatera till..som jag sagt till mig själv så många gånger fastän jag kanske inte riktigt velat ta det till mig. Hon ville killen skulle vara perfekt för henne men det var han inte. Hon saknade den hon VILLE han skulle vara, inte den han verkligen var. Man måste fokusera på det man har, inte på det man haft. Hon hade fortfarande sina barn, sitt jobb och sin hälsa kvar. Hon måste förlåta sig själv och inte sörja förlusten av en kille som sårat och svikit henne så mycket. Med terapisamtal skulle hon få hjälp att bygga upp sig själv och sin tillit till andra människor. Det kändes att se, men också inte på ett dåligt vis. Det var som en lättnad. Jag har varit medveten så länge om den situation jag haft så jag tror att jag är på en bra bit framåt till att gå vidare helt. Min lättnad kändes ljuvlig på nått vis.
Socionomen ringde och väckte mig imorse vid tio tiden, det var väl tur det också för annars hade man väl typ sovit till tolv eller nått. Hon ville helt plötsligt att jag skulle komma ner till henne. Hon ville prata med mig. Jag blev lite chockad, men när jag väl träffade henne och hon berättade vad det var så var det lungt. Hon ville fråga hur det går med min ekonomi och berättade hur hon tyckte jag skulle gå till väga. Sen blev det att vi pratade om allt annat också lite. Men det behövde jag inte betala för. Däremot fick jag en ny tid nästa vecka. Hoppas jag nu har råd med det. Ja, det får jag ha råd med för det känns så pass viktigt nu.
Sov hos Hooke, vi pratade hela natten nästan. Han sov bara typ två timmar innan han skulle upp och jobba. Inte så konstigt man är trött heller när man har ångest vissa nätter och inte kan sova. Det kändes bra, men hur det blir det vet jag inte. Känner av mer att jag inte bryr mig om vissa saker..det står högre upp på min lista nu som jag ska ta med nästa vecka...
Har pratat med Kenney nu också, ja det blir väl bra där med...
Jennie bjuder på mat ikväll. Igen, känns det som. Haha, hon är snäll min gumman.
Nu måste jag nog ta en macka eller nått så att jag inte svimmar..känns nästan som det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar