söndag 26 april 2009
Saknad.
Det var jättejobbigt att lämna dig där. Det kändes i hela kroppen när jag kom ut till bilen. I hjärtat, i armarna och til och med i benen. Det var mycket svårt att hålla tårarna tillbaka, så det slutade med att de nästan forsade ner. Lite pinsamt när man sitter med dina föräldrar i bilen, fast kunde dölja det ganska bra ändå. Inte för att jag hade brytt mig, men ändån. Att se dig var verkligen en glädje. Har känts som en evighet nästan. Saknar dig så. Se nu till att vila riktigt ordentligt så att du kan komma hem någerlunda utvilad och stark. Då kommer jag att ge dig extra många kramar. Älskar dig jätte mycket. Nu har jag verkligen känt att du betyder mycket för mig...och det är mer än mycket, det ska du veta Chrille. Tänker på dig redan, hoppas du inte har alltför ont nu igen, då får du säga till de söta sjuksköterskorna att ge dig mer smärtstillande ;-) Du är så lik mig på så många vis. Du vet hur jag är som person, det betyder också mycket för mig. Du behöver aldrig vara orolig för att jag ska svika dig, för det kom mer inte att hända. Det lovar jag dig mannen :-) Jag är så stolt över att jag träffat dig och över hur nära vi verkligen har kommit varandra. Du är min bästa vän. Glöm inte det! Puss och kram.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
fint skrivit// marielle
SvaraRaderaTack så mycket. Du skriver också fint. Kram.
SvaraRadera